Phoenix
+ Noah and the Whale
Datumet har passerat
Observera att konserten är utsåld. Inga biljetter kommer att släppas i dörren.
Phoenix sammanfattar galant allt det vi alltid gillat med fransk pop utan att spela alltför mycket på gammal chansón eller Serge Gainsbourg. Kontemporär pop från Paris anspelar ofta på det urbana, gärna med konstnärsnickningar och kontraster – det är välbeställt och bohemiskt på samma gång, dumbusigt och intellektuellt, uttrycksfullt som en roman och lättsamt som en dag vid poolen. Pop som är lättsmält och bildad på samma gång. Musiken är fluffig, somrig och tokcatchy, men döljer inte att den är konstruerad på ett sofistikerat, medvetet sätt. I Phoenix är musik och musikanter spegelbilder av varandra: märkesskjortor med smakfullt placerade vinfläckar, bångstyriga men genomtänkta frisyrer på orakade Montparnasse-snyggingar som är ihop med filmregissörer och kan säga spetsfundiga saker om modern konst.
Ni fattar. Det låter som klyschor…och är väl precis det. Men Phoenix gör det så oemotståndligt. De står som ikoner för frankofilen i oss alla, den längtande metropolit som när våta drömmar om att glida fram på en Vespa med en Bulgakovroman i fickan till ljudet av en rytmisk, historisk storstad. Efter genombrottshiten ”Everything is everything” (ni vet, låten med staccatoriffande vers och smältande refräng som ALLA gillar överallt i hela världen) och bidrag till den famösa Sofia Coppolas vördade filmer "Lost In Translation" och "Marie Atoinette", blev Phoenix superstjärnor på en väldigt bekväm nivå. Tillräckligt kända för att få gratisbubbel på gallerier men tillräckligt okända för att kunna säga punkiga, skivbolagstrotsiga grejer om hur glada de blev över att nya skivan ”Wolfgang Amadeus Phoenix” (albumtiteln, liksom titeln på singeln ”Lisztmania” får minst tio poäng) läckte ut tre månader innan release.
Phoenix är tillräckligt aparta för att vi ska kunna ha dem för oss själva - känna att de är VÅRA - och tillräckligt poppis för att reklamradion då och då spelar en Phoenixlåt istället för den där bedrövliga schlagern. När de ställer sig på Medis scen i november blir det som en solvarm Parisresa med klubbkväll och barhäng utan att du ska behöva sitta på ett klimatförpestande flyg först. Packat och klart!
Support: Noah and the Whale (UK)
Är du en vän av att fälla tunga tårar och att prata om jobbiga skilsmässor är engelska folkrockarna i Noah and the Whale bandet för dig. Charlie Flink som leder bandet genom sorg och smärta har brutit upp från Laura Marling och skrivit av sig. Han gjort det med besked! Ödsligt, episkt, känsligt och väldigt vackert. Får oss tänka på band som Tindersticks och The Triffids.
Nu finns biljetter till bion!
Du ser konserten sittande i vår biosalong på våning två genom ett gigantiskt panoramafönster, och hör det hela genom ett högtalarsystem anpassat för konserter. Ett nytt system gör det också möjligt för dig att höra publikljudet från våning ett. Du bör vid köp vara medveten om att upplevelsen av konserten inte är riktigt densamma som på våning ett. Det finns en bar på våning två (du får ta med dryck in i biosalongen). På hemsidan under konferens och fest - medis kan du se bilder över biosalongen. se länk
Konserten arrangeras i samarbete med Luger.
22:00 (ca)
Phoenix (FR)
Franska bandet Phoenix består av Thomas Mars, Deck d'Arcy, Christian Mazzalai och Branco Mazzalai. Bandet släppte först några singlar på egna labeln Ghettoblaster men signades snart av Source Records i Paris och blev skivbolagskompisar med Air. 2000 släpptes bandets debut "United". "Alphabetical" kom 2004 och 2006 släpptes "It's Never Been Like That". "Wolfgang Amadeus Phoneix" släpptes 2009.
21:00 (ca)
Noah and the Whale (UK)
Noah and the Whale kommer från London och består av Charlie Fink, Tom Hobden, Urby och Doug Fink. Från början var även Laura Marling med i bandet, men hoppade senare av, enligt vissa för att förhållandet med Charlie Fink tog slut. Första singeln "5 Years Time" släpptes 2007. September 2008 kom debutalbumet "Peaceful, the World Lays Me Down". Året därpå kom "The First Day of Spring".